Vi bor inte ihop. Vi är bara två personer som har våra namn på samma dörr.
Jag är vaken medans du sover och jag sover när du ska gå upp fleeeera timmar tidigare än vad du egentligen behöver för att du ska åka till din dyrbara familj och äta riktig middag innan ditt jobb.
Du bryr dig inte om att kolla om det finns mat hemma till mig innan du åker, ibland tar du med pengarna också.
Ibland har jag frågat ca två timmar innan du börjar om du bara snabbt kan köpa något till mig innan du åker, men det hinner du inte för då hinner du inte äta din mammas mat.

Du lämnar ibland färdigrätter. Jag HATAR färdigrätter. Du åker jämt och äter riktig mat och lämar mig panpizza istället för att äta lagad mat hemma med mig som ett riktigt par?
Resultatet blir att jag inte äter alls. Jag går till jobbet och där äter jag inte heller för fyfan vad man är trött på den maten. Du vet om att jag inte äter, du bara orkar inte bry dig. Du tar med hem mat från jönköping tills jag slutat jobbet, färdigrätter.  MMMh, gott!

Jag frågade dig imorse om du inte kunde äta med mig, visserligen på VIP eller något men hellre äta skräp med dig än ensam. Men du kunde bara inte offra dig eller hur? "Men kan du inte äta panpizza idag så lagar vi något imorgon istället när jag fått planera?" Jo,jag är såååå sugen på det!
"Men jag kommer inte äta något överhuvudtaget, åk till din mamma nu och ät hennes goda mat" Och den jäveln åker, men kommer tillbaka lite senare och ropar att jag ska öppna från balkongen, jag blir skitglad och tror han har fixat mat som vi ska äta tillsammans, tror ni inte han räcker mig en jävla färdigrätt?

Det känns så jävla orättvist. Som att han fortfarande bor hemma hos sin mamma men sover här. Hans mamma fixar fortfarande mat till honom + matlåda till hans jobb osv fast JAG vill vara den som gör det. När jag väl gör det kommer den alltid i andra hand, "mmh, tack men jag vill itne göra mamma ledsen, jag äter den ikväll istället".
Och hur kul är det att laga mat till sig själv? Då kan det lika gärna kvitta liksom..

Han sticker till sin familj jämt jämt jämt, om han är ledig och jag jobbar så sticker han dit istället för att städa upp lite här och fixa mat tills jag kommer hem. Han är som sin pappa. Hans företag håller på att gå i konkurs, jag öppnade ett brev med inkassokrav på 300 000 kr. Bra jobbat! Jag sa till honom att aldrig ta lån åt sin mamma för hon hade redan stora skulder men han ville inte lyssna, nu i efterhand har han sagt att han bara ville vara snäll mot sin mamma och inte göra henne ledsen. Gulligt. Säg det till kronofogden sen =)

Jag vill känna känslan av att vara sambos, vara ett par som går upp tillsammans, äter frukost middag och kvällsmat tillsammans, som pratar och myser. Men näääe, han har redan en familj, jag kommer i andra hand.
Det här kanske låter barnsligt. Men testa leva på färdigrätter i ett helt år och träffas 2 timmar per dag och kom och snacka med mig sen.

Jag orkar inte detta R, du måste göra ett val. Annars gör jag det åt dig.
Idag är jag en bitterfitta.
Pusshej!