Hej.
Först av allt vill jag bara säga att jag har så underbara vänner. Utan er så vet jag inte vad jag skulle tagit mig till.
Jag somnade efter mitt förra inlägg och blev väckt av psykologen som ringde. Hon undrade hur jag mådde och jag trodde hon visste så jag sa att jag inte mådde så bra. Då frågade hon om jag fortfarande mådde illa och om magen blivit stor och sådär. Så jag var tvungen att säga att jag nyss fick reda på att det var ett missfall.
Hon kände sig jättedum men det kunde ju inte hon veta så jag sa att det var helt okej.
Sen ringde Jossan, tack gumman <3 Vi pratade lite, sen skrev jag och emma på msn och jag åkte för att hämta henne sen körde jag till ica och handlade massa godis och chokladglass.
Sen åkte vi hem och kollade på film och svullade och drack 2.25or och rökte/snusade tills man var helt spyfärdig.
Jag kommer INTE börja röka igen. Men jag kommer göra det just nu. Tills jag kan andas utan den där jävla klumpen i bröstet igen.
Sen körde jag hem henne och tog en extra sväng med bilen och bara grät för mig själv. Det var ganska skönt.
Jag är så rädd inför imorgon för det kommer antagligen göra riktigt ONT både kroppsligt och själsligt.
Och jag kommer vara riktigt dåsig. Jag ska påbörja aborten kl 7.
Jag valde att vara hemma även om dom ville att jag skulle ligga inne på ryhov.
Emma säger att jag alltid ser allt på den ljusa sidan och hon har fan rätt, alltid när det händer mig någonting försöker jag hitta någonting positivt i det hela. Och jag försöker vara glad ändå, för mitt barn var sjukt. Och jag ser hellre att det dog så tidigt som möjligt. Men jag kommer alltid se lilla "Lasse-Maja" (Jag och Emma döpte den till det för vi inte vet könet) som mitt mirakelbarn och det gav mig en erfarenhet och lugnade min oro att jag faktiskt KAN få barn. För det är inte alla som får den gåvan. Så nu gör det mig inget om jag väntar ett tag. Om det blir ett nytt barn så är det fantastiskt, men om inte så vet jag att det kommer när min kropp är redo. Det gör ont och det kommer göra ont men jag kommer fortfarande vara lycklig över det jag har kvar.
Det var allt jag ville ha sagt tror jag.
Puss på er.